Julen och dess position i dagens samhälle

Det första jag tänkte när jag började skriva på detta inlägget var. "tjenare, vad jag är negativ".
Meeeeeen, då får det vara så.

Det jag tänker ta upp i detta blogg inlägg är en undran, en diskussion om vad som hänt med julen och var julen egentligen befinner sig idag och en viss undran över hur folk tänker idag.

Låt oss börja med denna eviga hysteri runt julen, alla ska ha, ha och ha lite till. Vi ska köpa, men ingen vet vad de ska köpa. Varför? för det ska vara en överraskning, vilket resulterar i att vi springer runt i total förvirring och hoppas att vi ska hitta den där perfekta presenten. Vi hittar ju självklart alltid något till sist. MEN! vad gör vi sen på julafton? vi sitter noga och övervakar den som fått en present och sen kommer kommentaren som verkar obligatorisk till presenter idag. "om du inte gillar den, så kan vi byta den". Eller något i den stilen. Förlåt men, vad hände här egentligen?

Om vi nu verkligen måste köpa presenter så borde det vara lag på att alla måste skriva en önskelista och ge till dem som ska köpa något till dem. Så slipper vi denna eviga hysteri, ångest och irritation för en högtid som ska vara mysig och härlig för oss alla.

Kanske är jag gammalmodig, kanske lever jag i en egen värld fylld av blindhet och önsketänkande. Men är inte högtider menat att vara en tid på året då vi lägger ner det egocentriska beteende som samhället byggt upp och faktiskt spendera tid med våra nära och kära? Att sätta sig ner tillsammans, umgås och visa hur mycket dem betyder för oss. Men detta behöver vi väl inte göra genom presenter och genom att kasta pengar runt oss? eller har vi blivit så handikappade i dagens samhälle att vi inte kan visa känslor för varandra?

Det intressanta är att att julens högtid egentligen är centrerad runt kyrkan och dess tid med makt. Det vill säga om jag inte är helt ute och cyklar. Men Julen är ju en högtid för jesus födelse. Var en tjock gubbe med vitt skägg kom in och tog över allt, det är en grej jag inte har en aning om. Visst att det är mysigt med tomten och paket för de små. Men när vi är 20+ är det inte dags att lägga energin på ett nytt synsätt.

Det är även detta om synsätt som gör att vi kommer in på en annan vinkel i jul diskussionen. Folk som pratar om att hjälpa andra och rädda världen under hela året. Tills det handlar om deras födelsedagar eller julafton. Tider då det är DEM som ska få presenter. Då blir det plötsligt inte lika viktigt att bry sig om omvärlden. Då blir det plötsligt viktigare att dem ska få sitta med ett paket i famnen. Ursäkta min bitterhet och frågande framhållning i denna fråga. Uppfatta mig inte fel, för det blir så jobbigt då.

Självklart ska vi få lov att unna oss något för oss själva med, för att kunna känna att vi ändå är rätt lyckligt lottade som bor här i västvärlden. Men samtidigt känner jag att det blir en viss ironi om att ena sekunden prata om omvärlden och hur vi ska göra allt vi kan, för att sedan nästan glömma bort den. Plötsligt blir det en fråga om när det passar, en individualiserad fråga för varje person att ta ett eget beslut om.

Nä, i dagens samhälle känner jag mig som en grinch, varje dag, året runt.
Julen var mysig en gång i tiden. Önskar att den kunde bli det igen.

Med dem orden önskar jag er alla en god jul.

Sverige i krig.

Det är med stor sorg som jag ser på dagens samhälle. Vi befinner oss i krig. Inte mot andra länder, utan inom våra egna gränser. Detta kanske är tydligt för vissa, men mindre tydligt för andra.

Det jag menar mer exakt i detta fallet är den extremism som brer ut sig i samhället.
Dem vanligaste som vi ofta diskuterar i sverige är dem vänster extrema och dem höger extrema. Dessa grupper som både anser att just dem har rätt och att deras ideologi är den enda rätta.

Dessa grupper och individer skrämmer mig, det finns så mycket hat inom dessa människor. Samtidigt som det finns så många brister hos dessa individer. Det finns ingen vilja att lyssna till varandra, det finns ingen vilja till att diskutera med varandra, det finns ingen vilja till ett möte eller till att försöka förstå varandra.

Det vi ser istället är att dessa olika grupper tror så starkt på sin sak att de får tunnelseende och vägrar att försöka bredda sitt synfält. Istället tar man till fula metoder i form av våld,hot och allmänna övertramp till den svenska rättssäkerheten.

Dessa extrema grupper pratar så mycket om Sveriges bästa, men jag kan inte låta bli att ställa mig frågan. Sveriges bästa eller deras eget bästa? För vem är det som tjänar på hoten och det våld som finns mellan grupperna? Vi ska leva i ett demokratiskt land, men hur ska vi kunna ha ett demokratiskt och öppet samhälle om inte ens de grupper som "kämpar" eller "Jobbar" för det samhället kan följa grunderna för ett sådant samhälle?

Kanske är det jag som inte förstår mig på dagens samhälle och dessa grupper.
Kanske är det jag som ser en större bild än dessa grupper.
Kanske är vi alla lika blinda?

Jag vet ärligt talat inte, men jag anser ändå att allt våld, hot och allmänt oanständigt beteende måste få ett slut.
Attacker på fredliga demonstrationer, vilket är en demokratiskt rättighet. I form av stenkastning, molotov coctails, smällare, respektlösheten mot polismyndigheten som arbetar för att upprätthålla allas rätt till dem demokratiska grunderna och frihet till att få säga sin meing. Dessa saker måste få ett slut.

Vi måste lära att acceptera varandra oavsett om vi gillar de andras åsikter eller inte, vi måste inte hålla med, men vi måste ändå acceptera att andra har en annan åsikt. Sen kan vi alltid öppna en dialog, starta en diskussion för att försöka delge varandra varför vi tycker som vi gör. Vi kan även fortsätta motdemonstrationer för att visa våra åsikter.

MEN! under dessa metoder för att visa att vi tycker annorlunda måste stenkastningen etc. få ett slut. De hör inte hemma där, dessa aktiviteter gör bara att fokus försvinner från den egentliga frågan och hamnar istället på en grupp som använder våld för att få sin röst hörd. Vilket resulterar i att de inte kommer få sin röst hörd.

Skärpning! snälla...skärpning!

Ett sverige för alla, en skola för alla.
Men vi kommer aldrig ditt så länge vi sitter fast i denna onda spiral där extremismen får växa fritt.

Demonstrationer i Lidköping

Såg precis ett inlägg på min Facebook om att det skulle demonstreras av en nynazistiskt grupp i Lidköping.
Även om det som denna grupp förmedlar kan diskuteras då det är ett så lågt människovärde och ett runt utav kränkande sådant. Så kan jag inte låta bli att tänka på alla ur anti rasistiska organistationer som åker ditt för att "mot-demonstrera".

Dessa människor som kastar stenar, håller på med tutor m.m. Personer som man undrar ifall de hade föräldrar som lärde dem när de växte upp att även om du inte håller med om en annans åsikt så får du ändå respektera den och ska du visa att du inte håller med om den så gör du detta på ett respektabelt sätt.

Istället har vi en grupp individer som åker ditt, kastar sten, håller på med tutor, kastar smällare, attackerar poliser och sen skriker "övervåld" när de förlorar mot vår polisiära makt.

Uppfatta mig inte fel, det är bra att stå upp för sin sak, så länge man gör det på ett respektabelt sätt och följer dem lagar som finns i samhället, annars har man förlorat all sin värdighet och det förtroende man har som individ. Vilket gör att den poäng man försöker få fram under sin demonstration försvinner.

Jag har med stor oro inom mig en känsla att dagens demonstration inte kommer bli något annorlunda. Individer som inte respekterar polisen och ser dessa som statens lakejer och tror att man kan göra som man vill för att man säger sig tillhöra en viss grupp av människor, kommer utan tvekan att närvara.

Så för avsluta detta inlägg, idag går mina tankar till Ambulans och brandkårs personal och självklart Polis och annan ordningsmakt som är i tjänst. Tack för ert underbara arbete.

En fortsättning på den femenistiska världen

Hej igen.
Låt oss fortsätta på mitt förra inlägg.

Efter jag gått igenom min explosion och fått min feministiska idyll splittrad, insåg jag att jag kan inte längre stå bakom det som feministerna vill kalla feminism. Jag började därför googla runt på feminism och hittade en artikel om jämställdhet och något som kallades jämställdister.

Detta lät väldigt intressant tyckte jag och läste vidare.
En snabb sammanfattning på bloggen innehöll 13 punkter, vissa var lättare att ta in direkt, medans vissa fortfarande får mig att luta mig bakåt och fundera var jag står. Men i grund och botten står det för att alla ska ha samma skyldigheter och rättigheter, man ska inte kunna lägga skulden från en individ på en hel grupp. De nämner även att människans måste själv få välja vad de vill i livet, om det så är att vara i hemmet med familj eller att söka en karriär inom ett yrke. Sist men inte minst påminns det om att jämställdhets arbetet inte kommer någonstans om vi inte även gör en insats i omvärlden.

Det som gjorde mig ledsen efter att ha läst allt detta var att författaren varit på debatts sida på SVT och skrivit en debatt artikel om varför han valt att avsluta sitt bloggande. Jag valde att posta denna med ett citat som tillägg på min status. Några minuter senare fick jag vad jag vill kalla ett svar från en feminist i form av en statusuppdatering på hennes status.

Denna typ av svar från denna feministiska statusen, om så ett dåligt sammanträffande eller ett välplanerat och uttänkt svar, så känner jag numera bara en dålig smak i munnen när jag säger ordet feminist.
Är inte tanken att vi ska försöka uppnå ett jämställt plan i samhället där alla accepteras? Oavsett klass, kön, etnicitet eller handikapp? Men om vi börjar smutskasta ett kön hos en hel generation, vår blivande, dem som ska ta plats i världen efter oss. Vad tror ni resultatet blir då? Jag vill tro att ignorans och hat bara agerar som bränsle åt ytterligare hat.

En tråkig början?

Hej.

Detta får bli det första inlägget jag gör på denna blogg, både till min glädje för att jag får ett ämna att skriva om och till min stora förtvivlan då jag hade hoppats att slippa hamna på denna sidan om gropen.

Jag utbildar mig själv till förskollärare och jobbar även inom förskolan. Detta har gjort att jag alltid ansett mig själv som en feminist. Fram till nu. På grund av olika element på min facebook som ständigt kommer med nya status uppdateringar där man smutskastar det manliga könet.

En persons handling ska alltså får en kedjereaktion som ska skallra hela vägen ner till ett plan där det manliga könets existens ifrågasätts. Pedagogen i mig, medmänniskan i mig och genus människan i mig skriker av förtvivlan när jag ser detta.

Det som fick min bägare att tippa över var en blogg där en flicka blivit utsatt för en lek som kallades "skopan". Jag ryser och blir förbannad när jag tänker på att det ens existerar. Men det som dök upp ännu längre ner i texten gjorde mig rasande.

"Det spelar ingen roll om era pojkar är snälla, dem kommer ändå falla för grupptrycket".

Denna kommentaren fungerade lite för mig som dynamit, jag exploderade när jag läste denna och gick i taket. HUR I HELVETE KAN MAN DRA ALLA ÖVER EN KANT?!

Jag är kille, jag har varit en snäll och lugn kille hela mitt liv, jag har aldrig fallit för grupptrycket, jag har alltid haft otroligt stor respekt för mina medmänniskor, tjejer som killar. För det är så jag blivit uppfostrad. Det blir därför som både pedagogen i mig och den människan jag är idag undrar om denna skribent verkligen är såhär otrolig full av okunskap? Eller ska jag kalla det idioti? jag vet inte.