Sverige i krig.

Det är med stor sorg som jag ser på dagens samhälle. Vi befinner oss i krig. Inte mot andra länder, utan inom våra egna gränser. Detta kanske är tydligt för vissa, men mindre tydligt för andra.

Det jag menar mer exakt i detta fallet är den extremism som brer ut sig i samhället.
Dem vanligaste som vi ofta diskuterar i sverige är dem vänster extrema och dem höger extrema. Dessa grupper som både anser att just dem har rätt och att deras ideologi är den enda rätta.

Dessa grupper och individer skrämmer mig, det finns så mycket hat inom dessa människor. Samtidigt som det finns så många brister hos dessa individer. Det finns ingen vilja att lyssna till varandra, det finns ingen vilja till att diskutera med varandra, det finns ingen vilja till ett möte eller till att försöka förstå varandra.

Det vi ser istället är att dessa olika grupper tror så starkt på sin sak att de får tunnelseende och vägrar att försöka bredda sitt synfält. Istället tar man till fula metoder i form av våld,hot och allmänna övertramp till den svenska rättssäkerheten.

Dessa extrema grupper pratar så mycket om Sveriges bästa, men jag kan inte låta bli att ställa mig frågan. Sveriges bästa eller deras eget bästa? För vem är det som tjänar på hoten och det våld som finns mellan grupperna? Vi ska leva i ett demokratiskt land, men hur ska vi kunna ha ett demokratiskt och öppet samhälle om inte ens de grupper som "kämpar" eller "Jobbar" för det samhället kan följa grunderna för ett sådant samhälle?

Kanske är det jag som inte förstår mig på dagens samhälle och dessa grupper.
Kanske är det jag som ser en större bild än dessa grupper.
Kanske är vi alla lika blinda?

Jag vet ärligt talat inte, men jag anser ändå att allt våld, hot och allmänt oanständigt beteende måste få ett slut.
Attacker på fredliga demonstrationer, vilket är en demokratiskt rättighet. I form av stenkastning, molotov coctails, smällare, respektlösheten mot polismyndigheten som arbetar för att upprätthålla allas rätt till dem demokratiska grunderna och frihet till att få säga sin meing. Dessa saker måste få ett slut.

Vi måste lära att acceptera varandra oavsett om vi gillar de andras åsikter eller inte, vi måste inte hålla med, men vi måste ändå acceptera att andra har en annan åsikt. Sen kan vi alltid öppna en dialog, starta en diskussion för att försöka delge varandra varför vi tycker som vi gör. Vi kan även fortsätta motdemonstrationer för att visa våra åsikter.

MEN! under dessa metoder för att visa att vi tycker annorlunda måste stenkastningen etc. få ett slut. De hör inte hemma där, dessa aktiviteter gör bara att fokus försvinner från den egentliga frågan och hamnar istället på en grupp som använder våld för att få sin röst hörd. Vilket resulterar i att de inte kommer få sin röst hörd.

Skärpning! snälla...skärpning!

Ett sverige för alla, en skola för alla.
Men vi kommer aldrig ditt så länge vi sitter fast i denna onda spiral där extremismen får växa fritt.